”Det går att undvika att bli förblindad av kortsiktiga lönsamhetsmål”

Publicerad på DN Debatt 2012-03-21

Hur borde Lundingruppen agerat annorlunda och hur bör man agera framåt? I politiskt och humanitärt komplicerade områden är det många svåra avvägningar som skall göras. Men det går att undvika att verksamheten förblindas av kortsiktiga lönsamhetsmål, skriver hållbarhetsexperter och representanter för FN och näringslivet i en replik.

DN Debatt 18/3 bjuder Ian Lundin och Lukas Lundin in till en bredare debatt om samhällsansvar i olje- och gruvsektorn.

Det är självfallet välkommet, i beaktan av de stora, och ökande, risker som följer av brytning i allt känsligare natur, borrning i allt djupare hav och med mer långtgående konsekvenser för känsliga befolkningar.

Utgångspunkten för bröderna Lundins artikel är att genom att Lundin-gruppen skapat verksamhet i icke-demokratiska länder under lång tid, så bidrar detta till ekonomisk utveckling, mildrad fattigdom och till att sprida fred. Detta är en vacker tanke, men likafullt en till banalitet driven förenkling av företags roll och ansvar.

Tesen är inte utan rötter. Milton Friedman menade att ”Det som är bra för företagens affärer, är också bra för samhället”. Sedan detta formulerades har dock mycket hänt och synen på företagens ansvar för en hållbar utveckling, såväl socialt som miljömässigt har kraftigt förflyttats under senare år.

Vi står inför globala och lokala utmaningar rörande klimathot, biodiversitet, vattentillgång, korruption, fattigdom, svält och utanförskap som blir olösbart om inte företagen tar en aktiv roll i att bidra till lösningarna och minimera sin negativa påverkan.

Denna förflyttning återspeglas till exempel i EU-kommissionens nya definition av företagsansvar (Corporate Social Responsibility) från november 2011: ”företagens ansvar för sin påverkan på samhället”. Denna definition har inga inskränkningar. Ansvaret gäller företagens fulla påverkan på samhällsutvecklingen.

Michael Porter, professor vid Harvard och mycket inflytelserik kring företagsstrategi bekände sig tidigare till Milton Friedmans linje ovan. Men i januari 2011 ställde han sig i artikeln ”Creating Shared Value” tillsammans med Mark Kramer helhjärtat bakom ett mycket bredare ansvar för företagen. I en intervju förklarade han den nya logiken: ”Det som är bra för samhället är också långsiktigt bra för affärerna”.

Vad krävs då för att ta ett brett samhällsansvar i företag inom olje- och gruvsektorn?

Transparens

Eftersom företagen är verksamma i icke-demokratiska, kontroversiella länder så är det uppenbart att deras inblandning får komplexa följder – inte bara positivt men inte heller bara negativt. Därför är transparens helt avgörande. Företagen måste vara tydliga med på vilka sätt deras verksamhet skall bidra till en positiv samhällsutveckling. Detta behöver formuleras i konkreta mål med mätetal som kan följas upp.

Samma öppenhet krävs kring företagets negativa påverkan. Denna skall långsiktigt minimeras, och det skall tåla granskning.

Samarbete

Företagen behöver dock inte själva bli experter på alla frågor kring fattigdomsbekämpning, korruption i diktaturer eller biologisk mångfald i Centralafrika.

Redan 2003 initierades Business Leaders Initiative on Human Rights (BLIHR) av Respect, som ett då internationellt pionjärarbete. Fokus var företagens CSR-arbete och mänskliga rättigheter. Med ordförandeskap av Mary Robinson och i samarbete med FN:s Global Compact utvecklades principer och förhållningsätt samt verktyg som väglett företag som ABB, Ericsson, General Electric, Alcoa, Newmont Mining Company, Statoil- Hydro. Samarbetet inom BLIHR underlättade företagens förhållningssätt inför komplexa dilemman. Därtill finns det många ideella organisationer som är specialiserade kring olika frågor och som välkomnar företagssamarbete. Men återigen, samarbete kräver förstås öppenhet kring avsikter och aktiviteter. Amnesty, WWF och andra organisationer har självfallet en annan målbild än företagen, men om inte ett rimligt stort överlapp i målbilderna kan identifieras så bör man fråga sig hur hållbar verksamheten faktiskt är.

Helhetssyn på hållbar utveckling

En förutsättning för att hitta överlappande målbilder är att företagen inom sektorn anammar en holistisk (där helheten är mer än summan av delarna) helhetsbild av vad hållbar utveckling faktiskt kräver. De måste vara beredda att se helheten av den negativa påverkan de har eller riskerar att ha. Det gäller allt ifrån koppling till konfliktmineraler och andra kopplingar till milisgrupper eller korrupta regimer som kan bidra till att konservera eller förvärra sociala problem, till frågor om gruvindustrins långsiktiga miljöpåverkan genom att ödelägga stora landområden, påverkan på färskvattenreserver och att genom sin energiintensitet bidra negativt till klimatförändring.

Verksamheten kan inte avgränsas till det som sker innanför grindarna. Påverkan är stor såväl genom leverantörsled som gentemot lokalregeringar och mot anställda. Ofta krävs både livscykelanalyser och politiska kartor för att verkligen förstå företagets bidrag och risker.

Det finns också internationella ramverk för att arbeta med dessa frågor. År 2000 lanserades FN:s Global Compact som i dag stöds av nästan 7.000 företag i 135 länder.

Hur står sig då gruv- och oljeindustrin, och Lundin Group i synnerhet, i en jämförelse av samhällsansvar med andra sektorer?

Det kan återigen konstateras att detta är industrier med stora risker för människor och miljö, vilket gör att kraven som måste ställas är högre än i de flesta andra branscher.

Likafullt har dessa branscher sällan utmärkt sig som några föredömen i de rankningar som görs. Däremot har man varit ansvariga för några av de största miljökatastroferna genom tiderna liksom otvetydiga kopplingar till humanitära katastrofer. Det formella sociala ansvarstagandet har ofta större brister än hanteringen av miljöfrågor. Bilden är dock inte enhetlig. Det finns svenska företag som Boliden och SSAB som ofta lyfts fram som goda föredömen. Lundingruppens bolag ger inte heller någon enhetlig bild. Vissa bolag förefaller sakna allt systematiskt hanterande av frågorna, medan Lundin Petroleum placerar sig hyggligt i sin transparens kring miljö- och klimatfrågor.

Rankningarna baseras i huvudsak på bolagens officiella rapportering. Det betyder att rankningarna saknar de perspektiv som lyfts fram i mer systematiskt undersökande granskningar, som till exempel de gjorda av Human Rights Watch och Amnesty eller de som skildras i Kerstin Lundells bok ”Affärer i blod och olja. Lundin Petroleum i Afrika” och som nu är underlag för den rättsliga prövningen om folkrättsbrott.

Hur borde Lundingruppen agerat annorlunda och hur bör man agera framåt? I politiskt och humanitärt komplicerade områden så är det många svåra avvägningar som skall göras. Genom transparens, samarbete och en levande diskussion om verksamhetens nettoeffekt på hållbar utveckling så undviks att verksamheten förblindas av kortsiktiga lönsamhetsmål.

Det blir alltmer uppenbart att alla företag tydligt behöver bidra till en hållbar utveckling. Ansvarskännande företag behöver regelbundet titta på sin etiska kompass. Affärer som bygger på oetiska aktiviteter eller som befinner sig i en gråzon tackar man nej till. Om de etiska uppförandekoderna i Lundingruppen är något värda är detta säkerligen givna beslut också för Ian och Lukas Lundin.

Niclas Ihrén, strategisk rådgivare, Respect Sustainable Business

Frederick C Dubee, Professor of Global Strategic Management, Shanghai University. Former Senior Officer, United Nations, Global Compact

Karl-Henrik Robèrt, grundare av The Natural Step, professor, Blekinge tekniska högskola

Gordon Roddick, Founder, The Bodyshop, President, Respect Europe (Uk) Ltd