Gruvsatsningen kan stjälpa mer än hjälpa
Publicerad i SvD 2012-12-11
Den svenska gruvnäringen växer snabbt, glesbygden befolkas och arbetstillfällen skapas. Lika snabbt växer även en utbredd frustration över de många risker som gruvboomen medför. Proteströrelser som enas under en budkavle som symbol har formats som en alltmer högljudd reaktion. Regeringen bör tydligare ta sitt ansvar och öka kraven på miljömässigt och socialt hållbar utveckling i gruvprojekten, skriver debattörerna Martin Hallberg och Niclas Ihrén.
Sverige satsar på gruvor. Fredrik Reinfeldt menar att ”gruvor är för Sverige vad oljan är för Norge” och Sverige ligger i topp inom hela EU, endast i Polen bryter man i dag större volymer. Marknaden för järnmalmen är stor men bolagen marknadsför även sin koppar, nickel, guld och grafit inom EU och mot Kina. Utvecklingen har väckt de norra delarna av landet till liv och har många positiva förtecken. Ett tjugotal små och medelstora noterade bolag finns i dag att handla på börslistor som Aktietorget och First North, arbetstillfällen skapas och forskning stimuleras.
Aktiviteterna har gett Sverige och Norden omnämnanden som en ny världsregion för gruvnäring från den välkända investmentbanken Goldman Sachs, och gruvmarknaden i Sverige präglas idag av nyfikenhet, stora affärsintressen och växande momentum. Regeringen har från sitt håll också gjort initiala åtgärder, bland annat har man avsatt fem miljarder för de kommande fyra åren för forskning och infrastruktur. Gruv- och prospekteringsbolag fullkomligt poppar upp som svampar ur jorden. Det är en positiv utveckling som kan innebära mycket för Sverige.
Men, historien innebär inte bara solsken. Flera reportage har visat hur lokalbefolkning och samers situation försämras och hur deras behov åsidosätts. I onsdags visade SVT:s Uppdrag granskning hur LKAB:s expansion tvingar folk att flytta på sig i Malmberget. I såväl Kallak som Jokkmokk har ärenden polisanmälts under året och flertalet incidenter rapporteras, nu senast den 3 december brast en damm i Finland, och stora volymer tungmetaller läckte ut. Den 17 november protesterade omkring 500 människor i nätverket ”Stoppa Gruvan i Rönnbäcken” i Stockholm.
Trots inbjudan till dialog uteblev både miljödepartementets personal och ministern själv. Rörelsen går från Kallak, Jokkmokk och Kiruna i norr och ner till Ojnareskogen på Gotland där kalkbrytning nu planeras. Motståndarna har utformat en budkavle till symbol och skapat Facebookgrupper och bloggar för att sprida sitt budskap.
Situationen kompliceras ytterligare av att det finns känsliga folkrättsliga frågor under ytan: Sverige har inte ratificerat FN:s konvention 169 om skyldighet att konsultera urinnevånare och rätt till ägande av mark. Det var våren 2010 som Sverige för första gången kallades till förhör hos FN:s råd för mänskliga rättigheter i Geneve. Förhöret ledde till 150 olika rekommendationer från FN-länderna i frågor som rör mänskliga rättigheter – en liten del av dessa handlade om samiska frågor, i synnerhet knutna till samernas rättigheter. En av rekommendationerna gällde en omedelbar anslutning till ILO 169 samt att samerna själva ska få administrera sina landrättigheter. 2015 skall Sverige granskas igen.
Hur Sverige lyckas hantera alla utmaningar och möjligheter inom den boomande gruvnäringen kan bli avgörande för landets framtida konkurrenskraft. De många positiva möjligheterna med gruvnäringen kan endast realiseras om satsningen är långsiktig, seriös och ansvarsfullt genomförd, socialt såväl som miljömässigt. Det är anmärkningsvärt att inte regeringen satsar mer för att främja och utveckla arbetet med just social och miljömässig hållbarhet i utvinningen och stödja bolagen i detta viktiga arbete, inte minst med tanke på att många av de växande bolagen är utländskt ägda, och därigenom själva har mindre incitament att tänka långsiktigt än nationella aktörer.
I sin egna ägda bolag sätter staten, genom Finansdepartementet, krav på hållbarhetsredovisningar i förvaltningen av alla bolag. Varför inte i gruvnäringen? Liknande mekanismer bör initieras även här, och det nya forskningscentret för gruvor i Luleå bör få särskild kapacitet att hantera frågor som rör Samefrågan, ILO, miljökonsekvenser och samarbete mellan utländskt ägda bolag verksamma i Sverige. Annars riskerar den stora gruvsatsningen att stjälpa mer än hjälpa.
MARTIN HALLBERG
grundare och vd för konsult- och omvärldsbevakningsföretaget UpHigh.se, tidigare verksam vid Utrikesdepartmentet, FN:s organ förindustriell utveckling (UNIDO) i Etiopien och i Wien, samt vid International Idea i Stockholm.
NICLAS IHRÉN
director of Strategy på Respect Sustainable Business och Senior Rådgivare åt UpHig.se. Bakgrund som rådgivare åt tankesmedjorna Tällberg Foundation och Global Utmaning, samt rådgivare till regeringar, myndigheter och företag.