Johan Norberg missar målet med hållbart företagande

Debattartikel på Newsmill  2012-11-21

Under de senaste månaderna har vi sett en rad uppmärksammade händelser i medierna där olika företags ansvarstagande ifrågasatts: Människorättsbrott misstänks inom Lundin Petroleums verksamhet i Sudan (Expressen 30 maj) ; korruption och mutor misstänks inom Telia (bl.a SvT, 26 september); näringslivets roll i ansvarsdebatten anses svag (Dagens Industri, 23 oktober); hållbarhet är nedprioriterat bland stora börsbolag (Svd 23 oktober); etiska fonder anses oetiska (SvD 24 oktober) samt nu senast kritik mot låga löner i H&M:s fabriker i Kambodja (tex Aftonbladet 24 oktober).

Det är viktiga frågor som väcks av medierna, I vissa fall, som Telia, är trycket från ägaren, staten, tydligt. I H&M-fallet är det främst kunderna som reagerar. I Lundin-affären är det stora investerare, som Folksam, som bestämmer sig för att sälja. Oavsett var reaktionen uppstår blir följden av granskningen att ett starkt tryck på företagen att förbättra sin hantering av de olika frågorna etableras; vare sig det gäller nolltolerans för korruption, rimliga löner, ersättningar, transparens eller annat. Gör företagen det bra kan de också premieras av marknaden och tjäna pengar på sitt hållbarhetsarbete.

Dessa intressenternas rättmätiga reaktion på företagens agerande, och konsekvenserna där av, är själva grunden för Socialt ansvarstagande eller Corporate Social Responsibility (CSR). Utgångspunkten är att företag är beroende av många olika intressenter och aktörer, och att ansvarsvarstagande handlar om att i rimlig utsträckning och dialog möta dessa olika intressenters krav på företagets ansvarstagande. I november 2011 kom också EU-kommissionen med en definition av CSR som befäster detta. Enligt denna handlar CSR om att ta ansvar för ”företagens fulla påverkan på samhället”.

I SvD den 7/11 skriver dock Johan Norberg ett inlägg där han vänder sig mot att media uppmärksammar och att kunderna reagerar på de låga lönerna i HM:s fabriker i Kambodja. Norberg menar att lönerna till HM:s arbetare i Kambodja är väldigt attraktiva jämfört med de Kambodjaner som inte arbetar i HM:s fabriker. Han menar att dessa (höga löner) kan snedvrida konkurrens och därigenom försvåra utveckling. Han pekar på att regeringstjänstemän fått justera upp sina löner för att kunna hänga med i den utveckling som H&M och andra bolags etablering har inneburit.

Norbergs argument handlar om värdet av global handel. Det är bra. Vi förespråkar också global handel som medel för värdeskapande runt om i världen. Det finns ingen motsättning mellan ansvarsfullt företagande och frihandel. Norbergs argumentation om goda löner som ett hinder för utveckling skjuter dock bredvid mål: Att olika sektorer följer efter varandra är helt naturligt på en konkurrensutsatt marknad. Även i Sverige följer den offentliga sektorn efter den privata sektorns lönesättning för att rekrytera attraktiv personal.

Johan Norberg menar att låga löner är motiverade för att inte företagen skall flytta till andra länder med ännu lägre löner, ett ”Race To The Bottom”. Det är en förenkling som bygger på att lägre löner skulle vara acceptabla på andra marknader. Genom transparens och granskning höjs däremot ribban runt om på alla marknader – för alla. Detta resonemang har starkt stöd i utvecklingen av internationella koder inom området, som OECD:s riktlinjer för multinationella företag, FN:s ramverk för mänskliga rättigheter eller den relativt nya standarden för socialt ansvarstagande, ISO 26000.

Hur CSR och arbetsvillkor påverkar utvecklingen belyses i två rapporter från Världsbanken. I rapporten ”A Race To the Top” har 107 multinationella företag ifrån alla världsdelar intervjuats. 61 % av dessa företag önskar se tuffa regler för CSR i de länder de etablerar sig. I rapporten ”Globalization and Employment Conditions Study” belyses det komplexa sambandet mellan lokala villkor och utländska direktinvesteringar. Bland annat belyses att de högre löner som betalas av internationella företag ofta inte alls är högre, efter kompensation för kompetensskillnader och lokala villkor. Däremot konstateras att utländska investeringar ökar med strikta krav kring många CSR-frågor, såsom regelverk mot barnarbete, för fackliga rättigheter och för civila rättigheter. Det centrala är att frågorna är komplexa, och att på reduktionistiskt vis antyda att högre löner generellt skulle vara ett hinder för utveckling, som Norberg gör, är missledande.

Anställda vill arbeta för ansvarskännande företag. Kunder vill handla av dem. Investerare ser att de företag som arbetar systematiskt med socialt ansvarstagande utvecklas bäst. Detta är ett ”Race To The Top” där de företag som snabbast förstår kraven från intressenterna utvecklas bäst. De som arbetar proaktivt istället för reaktivt med frågorna vinner fördelar gentemot konkurrenterna på sina respektive marknader. De som tar ansvar innan de hängs ut i media, istället för efter, blir vinnare.

 Niclas Ihrén
Director of Strategy på Respect Sustainable Business. Bakgrund i tankesmedjorna Tällberg Foundation och Global Utmaning, samt rådgivare till regeringar, myndigheter och företag. Tidigare VD för Globe Forum. MSc, Tekn Lic. KTH, Stockholm.

Martin Hallberg
Grundare och VD för konsult- och omvärldsbevakningsföretaget UpHigh.se. Tidigare verksam vid Utrikesdepartementet, FN:s organ förindustriell utveckling  (UNIDO) i Etiopien och i Wien, samt vid International IDEA i Stockholm. MSc i Statsvetenskap, Uppsala.