Niclas Ihrén: Företagen måste öka fokus på substans och transparens i hållbarhetsredovisningarna
Publicerat i CSR i Praktiken 2012-02-06
Kritiken mot luftiga hållbarhetsrapporter är i stort sätt befogad. Istället för att handla om hur väl företag lever upp till ett ramverk måste rapporterna utgå från den egna verksamheten och sätta de egna resultaten i relation till andra aktörer.
Det sker just nu en viktig förflyttningen från form- till substansfokus i hållbarhetsredovisningar. I många av de rankingar av hållbarhetsredovisningar som görs, så har tidigare mycket fokus legat på form och om innehållet är komplett, men mindre på vad indikatorerna faktiskt säger om hur hållbar verksamheten är eller har för avsikt att bli, se till exempel ACCA’s kriterier som också används av FAR i Sverige.
Låt mig ge ett par exempel. I senaste numret av Veckans Affärer, så finns det en omfattande kritisk granskning av verkstadssektorns hållbarhetsarbete. Man pekar på bristen på transparens i hållbarhetsredovisningarna, då det är uppenbart att data inte går att jämföra mellan rapporterna. Till exempel pekar man på att Atlas Copco (enligt rapporten) har en energiintensitet som är hälften av H&M. Orsaken till denna märkliga redovisning är att Atlas Copco outsourcat mycket till underleverantörer och man inte redovisar ur ett livscykelperspektiv, utan enbart för egna anläggningar.
Ett annat exempel är det pågående utvecklingsarbetet inom Global Reporting Initiative, GRI. Från starten med generiska indikatorer (såna som fungerar i alla branscher) förflyttas nu fokus allt mer mot, å ena sidan, branschspecifik redovisning (s k sector supplements) som behandlar de frågor som är särskilt kritiska inom en bransch, och å andra sidan, starkare fokus på livscykelperspektiv och leverantörskedjor.
Men det finns mycket kvar att göra förstås. Nyligen fick jag frågan hur G4-arbetet skulle kunna utvecklas (alltså nästa generation av GRI efter nuvarande version 3.1). Jag påpekade då att GRI-indikatorerna genomgående är konstruerade ur ett inifrån-och-ut-perspektiv. Det vill säga, utgångspunkten är vad man gör i företaget. Vad effekten blir på samhälle/miljö är i bästa fall sekundärt redovisat, men oftast inte redovisat alls. Detta kan jämföras med traditionell ekonomisk redovisning som är uppbyggd på samma sätt.
Skillnaden mellan ekonomisk redovisning och hållbarhetsredovisning är dock att i hållbarhetsredovisningen är det ju egentligen påverkan på miljö och samhälle som är det centrala. Jämför till exempel med EU-kommissionens nya definition av CSR, “the responsibility of enterprises for their impacts on society”. Det är alltså ingen självklarhet att hållbarhetsredovisningarna skall ha denna begränsning. Jämför detta med till exempel Naturliga Stegets ramverk, ramverket för ekosystemtjänster från World Resources Institute eller SEI:s ”Planetary Boundaries” eller Pavan Sukhdevs ”The Economics of Ecosystems and Biodiversity” (TEEB). I dessa stora projekt är utgångspunkten det omvända – nämligen planetens gränser.
Låt mig samtidigt poängtera att detta gäller inte bara miljöfrågorna, utan i samma höga grad såväl frågor kring socialt och ekonomiskt ansvar. I vilka bankers hållbarhetsredovisningar tror ni till exempel att man kan utläsa något om ohållbar utlåning i dessa tider av europeisk finansiell härdsmälta?
Min rekommendation när det gäller G4 var alltså att utveckla mer utifrån-och-in-perspektiv. Dvs, att i indikatorerna ställa sin egen påverkan i relation till samhällets och planetens kapacitet, alltså att gå mer mot ”fotavtryck”-redovisning, i positiv och negativ bemärkelse. Delvis är detta redan på gång. GRI lanserade till exempel i slutet på förra året en rapport som beskriver hur ekosystemtjänster kan integreras i GRI-rapporteringen.
Denna utveckling kommer också att förändra kompetenskraven hos dem som gör rapporterna. När redovisningen inte bara handlar om vad företaget gör, utan detta skall ställas i relation till omvärldsberoenden både vad gäller miljö och sociala frågor så krävs djupare kunskap kring hållbar utveckling. En siffra som inte sätts i relation till vad kollegor och konkurrenter i samma bransch gör kommer alltid att förbli bara en siffra.
Självklart kan framsynta företag ta till sig denna utveckling redan idag. Genom att tillämpa livscykelanalys och liknande verktyg gör man rapporteringen av enskilda indikatorer mer jämförbara i ett bransch- och omvärldsperspektiv. Detta ger i sin tur en långt tydligare bild för organisationen kring vilka risker man har att hantera. Följden är en tydligare målbild och ett starkare engagemang för utveckling, både inom och utanför organisationen. Låt transparensen bli er vän!