Niclas Ihrén: Offras värderingar på prestationernas altare?

Publicerat i CSR i Praktiken 2012-02-14

När vår jakt på goda prestationer tillåts gå ut över organisationens värderingar blir den kontraproduktiv för en hållbar utveckling.

Det finns två nyckelord som fångar det som allt oftare beskrivs som kärnan i våra organisationer. Jag pratar dels om värderingar. Det talas mycket om att våra organisationer strävar alltmer efter att bli värderingsdrivna, i takt med att värderingar blir allt viktigare i samhället, högt upp på Maslows behovstrappa. Det är ju våra värderingar som ytterst talar om vilka vi är.

Det andra begreppet är prestation. I rekryteringsannonser brukar man söka personer som är ”högpresterande” och som skall passa in i en ”prestationskultur”. Det är ingen tvekan om att prestationer står högt i fokus. Hela frågan om incitamentsstrukturer handlar ju om prestationer – att stimulera rätt prestationer. Att sedan incitamenten används helt i strid med forskning kring vad som ger goda prestationer, det är en annan sak.

Det jag vill diskutera är vad som händer när prestationer och värderingar kommer på kollisionskurs, vilket inte händer så sällan.  Låt mig börja i den ideella världen. Under de senaste åren har det varit ett antal uppmärksammade fall inom idrottsrörelsen där värderingarna sannerligen kommit på skam. De omskrivna övergreppen mot Patrik Sjöberg är ett bra exempel på hur vi tenderar att se mellan fingrarna med värdegrunden och istället sätta prestationerna först. Vem vill anmärka på den tränare som lyckas träna fram en världsmästare? Nyligen dök det upp ett riktigt lågvattenmärke i en innebandyklubb som stimulerade de manliga spelarna med taktik byggd på metaforer kring sexuella fördomar och övergrepp på tjejer.

Det går att hitta många exempel där prestationerna värderas så högt att de i grunden sunda värderingarna motas ut helt och hållet. Är vi inne på en farlig kurs när vi ständigt mäter prestation, men inte mäter eller premierar hur sann man är mot de värderingar som organisationen säger sig ha?

En intressant kontrast i den ideella världen är Scoutrörelsen där jag sitter i styrelsen. I denna rörelse är de sunda värderingarna systematiskt satta över individuella prestationer. Detta är något jag upplever som väldigt ovanligt. Scouterna ägnar sig åt att utveckla ledarskap där den individuella prestationen är underordnad gruppens (patrullens) prestation och där värderingarna är överordnade allt.  Nyligen har scouterna blivit uppmärksammade för sitt omfattande arbete med ”trygga möten”, fria från alla sorters psykiska och fysiska övergrepp.

Prestationer och värderingar kommer dock på kant lika mycket i den professionella världen. De flesta stora organisationer har ett värdegrundsarbete som bygger på en hög etisk hållning gentemot olika intressenter, som kunder och leverantörer.  Men hur man efterlever dessa värderingar mäts sällan och bristfälligt. Det som däremot mäts och värderas är prestationer, allra främst ekonomiska. Når vi säljmål? Överträffar vi budget? Ökar antalet kunder och omsättning?

I flera artiklar har Parul Sharma från Sandvik nyligen pekat på hur korruption är ett verkligt problem i Svenska företag. Det finns också gott om exempel på hur företag ser mellan fingrarna på hur deras leverantörer agerar, i strid med vackra fraser i uppförandekoder och policies. Nyligen uppmärksammades till exempel salladsfabriken med ”slavarbete” som levererar till många svenska företag som Coop, SAS och, SJ.

Känner ni igen mönstret? I jakten på prestationerna, försäljningsrekorden och budgetmålen så tummas det ibland rejält på de etiska principerna även i våra allra största företag.

Jag anser att detta är en kulturell fråga på samhällsnivå, som sträcker sig över enskilda organisationer. Hela samhället har skapat ett sådant prestationsfokus, på bekostnad av sunda värderingar,  att det hotar en hållbar utveckling. Likväl kan man förstås arbeta med dessa frågor i den enskilda organisationen, såväl i näringslivet som i den ideella sektorn. Vad det handlar om är att koppla samman prestationskultur och värderingar. Det måste vara tydligt att prestationer åstadkomna genom etiska övertramp är vare sig accepterade eller belönade.  Men dit kommer vi inte att nå så länge det är ok att se mellan fingrarna.