Niclas Ihrén on sustainability, innovation and strategy http://nicihr.posterous.com Sustainability transformation: How do we use the powers of corporates, governments and citizens around the world to leverage our collective intelligence towards a brighter future. posterous.com Sun, 09 Dec 2012 09:37:00 -0800 Niclas Ihrén: Rönnegards föråldrade syn på CSR en påminnelse om hur långt vi kommit http://nicihr.posterous.com/niclas-ihren-ronnegards-foraldrade-syn-pa-csr http://nicihr.posterous.com/niclas-ihren-ronnegards-foraldrade-syn-pa-csr

Publicerad i CSR i Praktiken 2012-03-12

Att lyfta fram forskning är bra, men valet att lyfta fram forskning som baseras på föråldrade slutsatser gör Niclas Ihrén besviken på CSR i Praktiken och går igenom några mycket besvärande problem med Insead-forskaren David Rönnegards artikel om CSR. Samtidigt är det ett intressant bevis på hur snabbt synen på CSR förändrats.

Det är utmärkt att CSR i Praktiken vill föra in mer forskning i debatten kring CSR-frågor. Samhällets utveckling, såväl socialt, miljömässigt och ekonomiskt är i snabb förändring och forskningen är viktig för att inte debatten skall bli fritt tyckande.

I det perspektivet är jag dock besviken på starten. Slutsatserna i David Rönnegards forskning bär knappast samtidens prägel utan tillhör tvärtom bland det mest föråldrade jag läst på mycket länge.

David Rönnegards utgångspunkt är att företagens primära funktion är att tillfredsställa ägarnas ekonomiska egenintresse. Detta är gott nog, visar historien. Välstånd har byggts på detta sätt. CSR som ett ansvar utöver det lagstiftade, menar han, är ”ett grundskott mot själva företagandet”. Han motiverar det så här: ”Man kan fråga sig varför ett land som Sverige, med väl fungerande demokrati, behöver företag som på eget initiativ engagerar sig i samhällsproblem. Svaret är att det inte behövs…”. Förutsättningen menar han är att staten skall göra sitt jobb och ta hand om samhällsutvecklingen. Det är bara i länder där staten är dysfunktionell som CSR behövs(!). Och så där rullar det på.

Det finns flera  mycket besvärande hakar i Rönnegards artikel och därmed också i CSR i Praktikens val att publicera ett sammandrag av densamma:

  • Detta är inte aktuell forskning om CSR.Källhänvisningarna i Rönnegards artikel är sorglig läsning. De enda aktuella referenserna till CSR-litteratur är en artikel från Svenskt Näringsliv från 2006, ”Företagens Roll i Samhället” samt en artikel av Porter och Kramer från 2006, ”The link between competitive advantage and corporate social responsibility”, trots att hans artikel är publicerad 2010. Ett annat problem är att Rönnegard bara verkar ha valt ut de argument som stödjer hans föråldrade tes och ignorerat de av Porter och Kramers argument som visar på länken mellan konkurrensfördelar och CSR. (En tes de för övrigt vidareutvecklade till ett helhjärtat omfamnande av CSR i artiken ”Creatinge Shared Value” i janari 2011.)
  • Rönnegard förstår inte samhällsutveckling. I artikeln beskriver Rönnegard samhällsutvecklingen som en obruten linje av framgång. Över huvud taget tycks han inte se några utmaningar i samhällsbygget och det är ett grundproblem.  En hållbar samhällsutveckling har sedan Brundtlandrapporten, ”Our Common Future”, 1987, beskrivits i tre dimensioner: miljömässig, social och ekonomisk utveckling. Rönnegards optimistiska syn på värden är glädjande. Men om man bortser från de gigantiska utmaningarna i globala miljöproblem, svält, segregation, migration, överutnyttjande av naturresurser,  jämställdhet i näringslivet och ungdomsarbetslöshet, för att nämna några, blir perspektiven på samhällsutvecklingens utmaningar lite haltande.
  • Rönnegard förstår inte företagens roll relativt samhällsutvecklingen Rönnegard verkar heller inte för ett ögonblick ha reflekterat över att företag står för helt dominerande flöden i samhället, vare sig vi pratar om miljöpåverkan, energianvändning, eller social påverkan. Samhällsutvecklingen förutsätter ett nära och frivilligt samspel mellan näringsliv och stat. Jag tror inte att Rönnegard önskar att all form av samhällspåverkan skall detaljregleras i lag, vilket vore det andra (men dåliga) alternativet. Rönnegard uppvisar inte heller någon förståelse för hela den stora utmaning som näringslivet arbetar med i sina leverantörskedjor, vilket är en central del av CSR. Idag vet vi att ett företag bedöms utifrån vad som sker också hos deras leverantörer och underleverantörer. Barnarbete, miljöförstöring eller korruption är inte acceptabelt där heller. Ett företag som inte uppmärksammar detta stödjer det indirekt. Det är därför detta område utvecklats så mycket under de senaste åren, och dessutom har det visat sig ge långsiktiga fördelar för de företag som arbetar systematiskt med frågorna.
  • Rönnegard förstår inte CSR. I artikeln använder Rönnegard sin egen definition av CSR: ” …att ta ett samhällsansvar som sträcker sig utöver att med vinst producera varor och tjänster…att inte bara ta hänsyn till aktieägarnas intressen utan även beaktar åsikterfrån en bredare grupp av intressenter. Ofta anses dessa andra intressenter vara företagets anställda, kunder, leverantörer och samhället i stort.”I denna definition ligger några subtila uttryck som är väldigt viktiga, vilka jag kursiverat. Jämför denna definition med till exempel EU-kommissionens definition från November 2011, ”företagens ansvar för sin påverkan på samhället”.Skillnaden är att Rönnegard ser CSR som ett smörgåsbord där man kan välja lite som man vill. ”Ett ansvar” kan till exempel vara ett företagsdagis. Ett annat kan vara lite kultursponsring. Rönnegard ser heller inget behov av att företaget tar ett helhetsansvar för sin påverkan på samhället och han lämnar det fritt för tolkning: ”åsikter” skall ”beaktas”. Om ingen uttryckt åsikter om företagets verksamhet i Bangladesh, så har man alltså inget ansvar.Vad Rönnegard behöver förstå är att det finns hygiennivåer att upprätthålla för alla CSR-frågor. Detta ändrar inte det faktumet att CSR också är väldigt värdeskapande för företag. Det stärker relationen till alla intressenter, liksom varumärke och företagskultur. Dessutom kan frågorna ofta integreras i kreativ affärsutveckling så att de stödjer affärsverksamheten mera direkt.

Det är med andra ord inte så konstigt att jag känner en viss besvikelse på såväl David Rönnegards slutsatser som på CSR i Praktiken som märkligt nog väljer att inleda sin satsning på forskning inom CSR med just Rönnegards artikel. Jag har läst mycket bra i CSR i Praktiken tidigare och väljer därför att betrakta detta som ett olycksfall i arbetet.

Rönnegards slutsatser är dock inte helt obekanta. De speglar i viss utsträckning hans referenser och är alltså en tydlig påminnelse om hur mycket som hänt de senaste fem, tio åren när det gäller synen på CSR. Forskarvärlden borde emellertid ligga i framkant, det är deras roll. Detta är särskilt viktigt då en del prestigefulla forskningsinstitutioner åtnjuter stort förtroende för sin kunskap.

David Rönnegard citerar en gammal rapport från 2003 som sammanfattar hans syn på ett bra sätt: ”Regeringar [inte företag] är ytterst ansvariga för efterlevnaden av mänskliga rättigheter, arbetsrätt, korruptionsbekämpning, miljöhänsyn m.m.” Den ska ställas mot det ramverk som FN ställde sig bakom i juni förra året och som beskriver dagens syn. I dokumentet ”Protect, Respect, Remedy” inleds stycket om företagens ansvar med följande beskrivning:

Business enterprises should respect human rights. This means that they should avoid infringing on the human rights of others and should address adverse human rights impacts with which they are involved.

Det är ett dokument som jag tror att David Rönnegard både skulle behöva och uppskatta att läsa.

Permalink | Leave a comment  »

]]>
http://files.posterous.com/user_profile_pics/438720/DRI_Day_5-10.jpg http://posterous.com/users/5eHB1ZfjwFCV Niclas Ihrén nicihr Niclas Ihrén
Sun, 09 Dec 2012 08:26:00 -0800 En CSR-bibel är född http://nicihr.posterous.com/en-csr-bilbel-ar-fodd http://nicihr.posterous.com/en-csr-bilbel-ar-fodd

Bokrecension: Corporate Social Responsibility – En guide till företagets ansvar

(Borglund, de Geer, Sweet, Frostenson, Lerpold, Nordbrand, Sjöström, Windell)

Publicerad i Miljöaktuellt 2012-09-06.

Med viss spänning öppnar jag paketet med den nya boken ”Corporate Social Responsibility – En guide till företagets ansvar”. Det är resultatet av ett ambitiöst samarbete jag har framför mig, skriven av inte mindre än åtta författare i olika delar: Tommy Borglund, Hans de Geer, Susanne Sweet, Magnus Frostenson, Lin Lerpold, Sara Nordbrand, Emma Sjöström och Karolina Windell.

Boken gör sitt bästa för att fylla en påtaglig lucka i den Svenska litteraturen om Corporate Social Responsibility, CSR. Det är ett helhetsverk som på ett seriöst och heltäckande beskriver CSR i dess många dimensioner. CSR handlar om företagens relation till samhället. Enligt EU:s nya definition från 2011 är CSR kort och gott, ”Företagens ansvar för sin påverkan på samhället”. Denna definition innefattar hela samhällets komplexitet, vilket gör att CSR som begrepp med nödvändighet också blir omfattande.

CSR kan betraktas från olika infallsvinklar, som: etiska perspektiv, naturvetenskapliga perspektiv, företagsekonomiska perspektiv, kommunikation- och marknadsföringsperspektiv, investerarperspektiv, entreprenörsperspektiv, osv. Den nya boken gör anspråk på att beskriva dem alla.

Låt mig direkt säga att författarna lyckas fånga helheten mycket bra, med en text som känns fräsch och aktuell. Detta är ingen liten utmaning, eftersom hela området befinner sig i snabb utveckling. Samtliga av författarna är akademiker och aktiva forskare vilket säkert påverkat att de teoretiska och konceptuella delarna får stort utrymme, men väl valda case och exempel ger en bra balans. Boken har ett tilltalande grafiskt upplägg, med tydliga färger och format för case, faktarutor, exempel, illustrationer och utlyfta citat. Den ger känslan av ett välutvecklat och inspirerande läromedel, och kanske blir det så denna bok kommer att användas mest. Jag tror att den har goda förutsättningar att bli standardlitteratur kring CSR på universiteten.

Som guidebok för företag som vill utveckla sitt CSR-arbete är den något mer svåranvänd. Självklart är den värdefull för att öka förståelsen kring frågorna inom företag också, men boken ger få konkreta redskap för företag att ta till sig.

Tonen i boken är genomgående saklig och man undviker att spekulera i den fortsatta utvecklingen. När förhållningssätten till CSR utvecklas så snabbt som de gör, så kan detta ibland vara en begränsning. Till exempel så berörs inte alls den snabba utvecklingen av redovisningskraven i hållbarhetsredovisningar, med en förflyttning av fokus från rapportkvalitet till verklig positiv påverkan på de underliggande frågorna (”materiality”), vilket är en påtaglig pågående förflyttning i GRI G4.

En annan aktuell frågeställning som enligt min mening hade behövt en mer framträdande roll i boken är problematiseringen av företagens bidrag till hållbar utveckling. Trots att miljöfrågorna ingått i företagens sociala ansvar under lång tid fortsätter den negativa globala utvecklingen inom klimatförändring, utarmning av ekosystem, överanvändning av fossila resurser m m att accelerera. Detta är i hög utsträckning ett drivande skäl till det ökande intresset för CSR hos många olika intressenter, men de samlade resultaten lyser alltså med sin frånvaro. Vad detta betyder för företagen lämnas väsentligen utan diskussion. Kanske är det en återspegling av att ingen av författarna har en naturvetenskaplig bakgrund.

Självklart går det att hitta viss inkonsistens i bokens kapitel och mellan de olika författarna. Till exempel beskrivs fem strategiska förhållningssätt till CSR (enligt Wayne Wisser) från defensiv, via välgörenhetsinriktad, marknadsföringsinriktad, till strategisk och systematisk. I den egna genomgången av vad en CSR-strategi är, hävdas att fokus skall vara ”acceptans från intressenter” samt att ”skapa konkurrensfördel” genom att ”välja ett antal förtroendefrågor som prioriteras resursmässigt”. Detta är möjligen hur de flesta företag gör, men knappast en strategi för en ledarposition inom CSR , eller systematisk CSR enligt ovan. Detta kräver nämligen fokus på ”affärsmodeller och innovationer” ”där lösningen av hållbarhetsproblemen som sådana står i fokus”.

Dessa begränsningar är dock på intet sätt störande. De är tvärtom naturliga inom ett stort komplext område i snabb utveckling.

Sammantaget hoppas jag att ”CSR – En guide till företagets ansvar” kommer att få stort genomslag och därigenom påtagligt höja medvetenheten, kunskapen och debattnivån om CSR i Sverige.

 

Niclas Ihrén

Director of Strategy
Respect Sustainable Business

 

Permalink | Leave a comment  »

]]>
http://files.posterous.com/user_profile_pics/438720/DRI_Day_5-10.jpg http://posterous.com/users/5eHB1ZfjwFCV Niclas Ihrén nicihr Niclas Ihrén