Svenska nationalekonomer måste lyssna på naturvetare
Stategirådgivare: Finanspolitiska rådet hävdar att det inte finns förutsättningar att ta hänsyn till klimatförändringar och hållbar utveckling i analysen av de långsiktiga effekterna av Sveriges finansiella politik. Det framstår som en inte bara kortsiktig, utan även oupplyst, attityd.
Publicerad på Newsmill 2012-06-12
I Dagens Industri (1/6) ger Finanspolitiska rådet svar på kritik från Naturvårdsverket kring behovet av att lyfta in miljöfrågor och klimatfrågor i deras analyser av långsiktiga effekter på svensk ekonomi. Rådets uppdrag är att bedöma om finanspolitiken är förenlig med långsiktigt hållbara offentliga finanser och bland annat att bedöma om finanspolitiken ligger i linje med god långsiktigt uthållig tillväxt samt leder till långsiktigt hållbar hög sysselsättning.
Utifrån detta uppdrag så är det ett minst sagt märkligt svar som rådets ordförande och vice ordförande ger. De svarar att, ”En anledning till att vår rapport inte behandlar klimatfrågan är alltså att vår analys utgår från den ekonomiska politiken…”. Författarna menar vidare, som ursäkt, att de ekonomiska konsekvenserna av klimatförändringar är dåligt kartlagda.
2006 publicerades Sternrapporten som systematiskt behandlade de nationalekonomiska konsekvenserna av klimatförändringen. Därefter har en uppsjö rapporter fortsatt kartlägga frågan. Naturvårdsverket nämner i sin artikel bland annat rapporter från World Business Council for Sustainable Development, samt från OECD.
Det är dock fler hållbarhetsfrågor än klimathotet som slår tillbaka på nationalekonomin. 2010 publicerades den stora rapporten ”The Economics of Ecosystems and Biodiversity” som visar på globala förluster årligen i storleksordningen 31000 miljarder Euro som inte finns med i traditionella nationalräkenskaper.
Likaså finns med en växande global befolkning utmaningarna kring global energiförsörjning, vattenförsörjning och mat. Detta är helt avgörande frågor för såväl industriell som social utveckling världen runt, och därmed självklart också för vår ekonomiska utveckling. Detta är inga nyheter. Följaktligen publicerade för några månader sedan FN:s miljöorgan, UNEP, en 600-sidig rapport om övergången till ”Green Economy”, fylld av rekommendationer till nationella regeringar.
Rådet lägger stort fokus i sin rapport på arbetsmarknaden och vilka åtgärder som bedöms vara mest verkningsfulla. ILO lanserade för bara en vecka sedan studien ”Working towards sustainable development: Opportunities for decent work and social inclusion in a green economy” där man tydligt visar på den starka kopplingen mellan ”Grön Ekonomi” och positiva arbetsmarknadseffekter.
Min farhåga är att Finanspolitiska rådet ansluter sig till en tradition av nationalekonomer som ignorerar ”externaliteter” trots att dessa på ett alltmer uppenbart sätt är avgörande för vår ekonomiska framtid. Vad är långsiktiga prognoser värda, som missar att ta hänsyn till de omvärldsfaktorer som kommer att definiera detta sekel, och som redan nu gör oss påminda genom allt ifrån råvarupriser, matpriser, klimatflyktingströmmar?
Enligt Finanspolitiska rådets rapport behövs inga avgörande kursändringar för en stabil ekonomisk utveckling för Sverige. Långsiktigt är dock tilltron till ”business as usual” en illusion som upprepat påtalats av tunga nationalekonomer som studerat sambanden mellan hållbar utveckling och nationalekonomi, såsom OECD:s strategi för grön tillväxt eller rapporten ”Economic Performance and Social Progress” av professorerna och nobelpristagarna Joseph Stiglitz, Amartya Sen och Jean-Paul Fitoussi eller naturligtvis den Brittiska kommissionen för hållbar utveckling under Tim Jackson.
Finanspolitiska rådet skriver, om konsekvenserna av klimatförändringar, att ”behovet av ökade kunskaper är stort”. Det är förvisso sant. Men ett ännu större behov är att alla ledande nationalekonomer tar till sig den kunskap som faktiskt finns och börjar tillämpa den i sina analyser.
Naturvårdsverket påpekar att miljö- och klimatfrågorna redan är realiteter i analyserna för Socialstyrelsen, Smittskyddsinstitutet och försäkringsbolagen. Det är sant, och det slutar inte där. I hela näringslivet arbetar alla större företag idag med hållbarhetsfrågornas konsekvenser på den egna verksamheten. Det är inte enbart av välvilja. Än viktigare är de ekonomiska realiteter som dessa frågor för med sig i olika branscher redan idag.
Det borde vara enkelt att också överbrygga sundet mellan nationalekonomi och naturvetenskap så att ekonomerna slapp leva isolerade på en ö frånkopplade en mer vetenskapligt grundad världsbild. I högskoleutbildningar för nya nationalekonomer fästs allt större vikt vid miljöekonomiska perspektiv. Det är viktigt och lovande, om vi på allvar även i Sverige skall kunna styra mot en långsiktigt hållbar utveckling.