Bättre klimatredskap för kommunerna
Publicerat i CSR i Praktiken 2012-05-28
I en era av ökade krav på transparens och att kunna redovisa faktiska åtgärder på vad man gjort riskerar den offentliga sektorn att halka efter om de inte blir bättre på området, menar vår krönikör.
Att arbeta systematiskt för att minska sin klimatpåverkan är ett arbete som idag bedrivs seriöst av de allra flesta större företag och alltfler av medelstora och mindre. Allt fler rapporterar sin klimatpåverkan samt planer och aktiviteter för att minska den i hållbarhetsredovisningar eller specifika klimatrapporter.
På den offentliga sidan är det mörkare. I den offentliga sektorn görs många projekt med kopplingar till klimatpåverkan, men bristande redovisning från både kommuner och myndigheter gör att det väldigt sällan går att se hur deras klimatpåverkan faktiskt utvecklas.
Häromveckan släpptes äntligen den nya standarden för klimatberäkningar av växthusgaser och klimatpåverkan för städer och kommuner vid UNFCCC:s klimatmöte i Bonn. Standarden förannonserades för ungefär ett år sedan, så den har tagit sin tid att utveckla. Det beror på att avgränsningarna man måste göra kring en kommuns klimatpåverkan inte är helt självklara.
Nu kan vi äntligen, på ett systematiskt och jämförbart vis, förvänta oss att få se vilka kommuner som lever upp till stora ord och visioner genom praktisk handling och vilka som snarare ägnar sig åt greenwash och inte gör så mycket i praktiken.
Klimatfrågan är komplex, eftersom det är svårt att se konsekvenserna av allt man gör. Klimatpåverkan är ju också osynlig, genom att de växthusgaser som släpps ut i huvudsak är färglösa, luktlösa och smaklösa. Det är av detta enkla skäl, som mätning och seriös rapportering blir helt avgörande. Utan redovisningen så famlar man helt i blindo när det gäller påverkan och åtgärder.
Samtidigt är det tydligt att många kommuner har höga ambitioner när det gäller ökad hållbarhet och minskad klimatpåverkan. I Sverige liksom runt om i världen har det blivit en viktig konkurrensfaktor för progressiva kommuner att ligga långt framme kring hållbar utveckling. Det är faktorer som bidrar till att attrahera både företag, kulturliv och invånare i attraktiva grupper. Det är ju inte så konstigt – om detta är frågor som medvetna och engagerade människor bryr sig om, så vill man se motsvarande engagemang också från den ort där man bor. Det blir en viktig varumärkesfråga med tydlig koppling till en modern och framtidsanpassad livsstil.
För någon vecka sedan hade jag möte med kommunchefen i Vaxholm, en välskött och välmående kommun nordost om Stockholm. Engagerat och inlevelsefullt fick jag veta hur dessa frågor blivit en central del hela vägen från kommunens vision till deras strategi och handlingsplan, en positiv perspektivförändring som skett över bara några år. Vaxholm är inte ensamma om detta fokusskifte.
Nätverket Klimatkommunerna samlar till exempel ett 20-tal kommuner med kunskap och erfarenhetsutbyte kring klimatberäkningar och klimatstrategier. Men avsaknaden av en riktig standard försvårar jämförelsen hittills. Borgmästaravtalet är en annan sporre. Det är ett avtal inom EU för kommuner som vill sätta ambitiösa klimatmål. Den nya klimatberäkningsstandarden ger bättre redskap för att arbeta med detta. Om man tittar på Naturskyddsföreningens ranking av kommuner, ”Klimatindex 2010” så går mönstret igen. Kommunerna räknar in olika saker vilket försvårar jämförelsen och tolkningen av hur ambitiösa målen faktiskt är.
Precis som företag får allt tydligare krav från kunder och investerare på att kunna visa hur de minimerar negativ påverkan måste också kommunerna gå från ord till handling och visa upp en seriös redovisning av minskad påverkan i siffror.